Friday, January 26, 2007

Vardagen i Syrien och Baskien

Vill tipsa mina kära läsare om två nystartade och utmärkta bloggar. Den första är Skurkstaten. Det är min mycket goda vän P som rapporterar om vardagslivet i Damaskus. P pluggar arabiska på universitet där och gör spännande iaktagelser av vardagen i en skurkstat.

Kolla också in situationen i Baskien hos min vän och föredetta medarbetare Jakob Lewander.

Monday, January 22, 2007

Argument i SVT

Imorgon (tisdagen den 23 januari) så kommer jag och Renée Andersson från Indiska att medverka i programmet Argument i SVT 1. Vi kommer att prata om arbetsvillkoren inom klädindustrin kan och bör förbättras.

Thursday, January 18, 2007

Vad är en levnadslön?

I Rena Kläders rapport om Indiska kritiseras Indiska för att i sin uppförandekod endast kräva att de anställda hos leverantörerna erhåller lagstadgad minimilön. Rena Kläder framhöll att Indiska istället borde kräva att de anställda hos deras leverantörer erhåller en så kallad levnadslön, d.v.s. en lön som är möjlig att leva på. I debatten som följde blev Rena Kläder anklagade för att vara imperialister som inte respekterar den indiska demokratin eftersom vi inte respekterade de demokratiskt satta minimilönerna. Rena Kläder blev också kritiserade för att man inte kunde belägga att lönen i just de undersökta fabrikerna var för liten.

Kritiken bygger på missuppfattningar om vad begreppet levnadslön (och minimilön) innebär. Det är inte landet Indiens lönepolitik Rena Kläder vill påverka utan företaget Indiskas lönepolitik. En minimilön är dessutom just en miniminivå, man bryter knappast några lagar om man betalar mer.

De flesta större klädföretag har idag en så kallad uppförandekod. Uppförandekoden har man antagit för att man inte vill att mänskliga rättigheter ska kränkas i produktionen av de varor man saluför. Vilka villkor som det köpande företaget accepterar och inte accepterar. Ett område som man brukar ställa krav på är löner. Det vanligaste är att det köpande företaget hänvisar till den lagliga minimilönen, ofta innebär detta också en förbättring eftersom lönerna i många fall ligger under den lagstadgade miniminivån. Den som tvivlar på sanningen i det påståendet kan fråga företag som H&M och Nike huruvida illegala lönenivåer var ett problem innan de började kontrollera lönerna. Den stora majoriteten av klädföretag har heller inte en så omfattande kontrollverksamhet som de ovan nämnda och därför är det troligt att i de flesta fabriker är lönerna ofta under den lagstadgade miniminivån.

Problemet är dock större än så, i de flesta länder är minimilönen för låg för att leva på. 99 kronor i månaden är för lite att leva på i Bangladesh och 350 kronor är för lite på Sri Lanka. Om man inte tror på att detta är en för liten summa för att överleva på kan man ju själv åka till de båda länderna och försöka överleva samt försörja en halv familj på nämnda summa.

I Rena Kläders rapport om Indiska så ställdes inte krav på att Indien skulle ändra sina minimilönenivåer, vad Rena Kläder krävde var att om Indiska menar att mänskliga rättigheter ska respekteras i produktionen av deras varor vore det också rimligt att man arbetade för att de som producerar deras varor erhåller en lön som faktiskt går att försörja sig på, med andra ord en levnadslön.

Med levnadslön menas en lön som räcker till mat på bordet, tak över huvudet, kläder på kroppen, gå till doktorn och mediciner om man är sjuk, sätta barnen i skola och kanske lägga undan lite pengar.

Begreppet levnadslön kritiseras ibland för att det inte finns någon modell för att räkna ut vad en levnadslön är. Ovanstående utgifter är dock högst kvantifierbara. Ett kanske ännu enklare sätt att ta reda på vad som utgör en levnadslön är givetvis att fråga arbetarna själva.

Tuesday, January 16, 2007

Lunchmöte 31 januari

Onsdagen den 31 januari klockan 11.30 berättar jag om mina erfarenheter från Sri Lanka på LO-TCO Biståndsnämnds första lunchmöte 2007. Alla är varmt välkomna, det kostar inget men antalet platser är begränsat så anmäl er i tid.

LO-TCO Biståndsnämnd bjuder på någon form av lunch. Föranmälan krävs och avboka din anmälan om du får förhinder (annars får ni pröjsa 50 spänn). Anmälan görs till Margareta Gadefelt 08-796 28 87, margareta.gadefelt@lotcobistand.org

Platsen för mötet är Estniska Huset, Wallingatan 32 - 34 i Stockholm.

Thursday, January 11, 2007

Ytterliggare en ryggdunkarklubb.

För ett par år sedan lanserades det dödfödda projektet BSCI. Nu får BSCI en lika onödig uppföljare och konkurrent i det så kallade Global Social Compliance Programme. Glädjande nog vet Financial Times, som först släppte nyheten, vilka man ska ringa för att få en expertkommentar. Läs mer på Realtid eller Financial Times.

Mer info om BSCI hittar ni i rapporten Looking for a quick fix.

Wednesday, January 10, 2007

ETI utesluter Levi Strauss & Co

Det brittiska multistakeholder-initiativet Ethical Trading Initiative (ETI), där bland annat företag som GAP, Marks & Spencer, Chiquita och Debenhams är medlemmar, har uteslutit företaget Levi Strauss & Co. Anledningen är att Levi's vägrar att kräva att deras leverantörer betalar en levnadslön till sina anställda. Alla företag som går med i ETI, där också fackförbund och NGO's finns representerade måste skriva under och anta ETI's gemensamma uppförandekod ETI Base Code. Som lägsta lönenivå anger ETI Base Code "living wage", vilket innebär en lön som går att leva på.

ETI har ofta blivit beskyllt för att vara ett mjäkigt initiativ som inte kräver motprestationer av sina medlemsföretag. Möjligtvis är detta beslut ett försök att bevisa motsatsen.

Uteslutningen av Levis gäller i ett år.

Begreppet levnadslön upprörde en del personer här i Sverige när Rena Kläder släppte rapporten om Indiska, i resten av världen finns det en mycket större acceptans för detta begrepp även om det inte är okontroversiellt. Eftersom det verkar finnas en hel del missuppfattningar om vad levnadslön egentligen innebär så lovar jag att snart förklara det lite närmre.

Läs mer om uteslutningen av Levi's här.

Thursday, January 04, 2007

Ljusning?

När den kinesiska regeringen låter meddela att man har att för avsikt att genomföra en lagreform som ska stärka arbetares rättigheter hörs jämmer och klagolåt från American Chamber of Commerce in China. AmCham representerar 7000 amerikanska företag och tycker att det vore katastrof om mänskliga rättigheter stärks i Kina. Som alltid hotar man med att flytta om situationen för arbetarna blir bättre (vart???). Men det är inte alla medlemmar som håller med. Nike har låtit meddela att man är positiva till att arbetstagares rättigheter stärks och inte ställer sig bakom AmChams hot. Läs mer här.

Lite töntigt, men kul

Wednesday, January 03, 2007

Reaktioner

Ett antal ”liberala” bloggare (se här och här) gick igång på Rena Kläders Indiska rapport, eller kanske snarare på medias rapportering om rapporten (få verkar ha läst själva rapporten). Det verkar dock som det föreligger en hel del missuppfattningar. Rena Kläder kritiseras för att vilja påverka det demokratiska Indiens minimilönenivåer och det ifrågasätts hur man kan veta att dessa minimilöner är för låga idag. Men Rena Kläder bryr sig inte om att påverka Indiens minimilönenivåer och vet bara att i de flesta asiatiska länder så är minimilönerna för låga för att leva på. Det krav som förs fram i rapporten är att Indiska borde kräva av sina leverantörer att de betalar en lön som går att leva på, vare sig det är en nivå som ligger över eller på samma nivå som den lagstadgade minimilönen.

Man anklagar också Rena Kläder för att ha en protektionistisk agenda, vilket känns väldigt tröttsamt. Rena Kläders åsikt är att det är bättre att klädindustrin finns i t.ex. Bangladesh än att den finns i t.ex. Sverige. Att flytta dit produktionen är billig är logiskt och bra för alla inblandade, men det ska väl inte behöva innebära att det är okej att gå över lik och att uttnyttja människor till sista blodsdroppen. Mänskliga rättigheter ska respekteras var helst klädindustrin finns.

Vidare så menar man att Rena Kläder endast bryr sig om arbetare som är med i facket. Vad man grundar detta på har jag ingen aning om. Rena Kläder arbetar för att förbättra villkoren för alla världens klädarbetare. Majoriteten av dessa finns i Kina där det är förbjudet att organisera sig i fria fackföreningar. Med andra ord så arbetar vi framförallt för arbetare som inte är med i facket.

Kritiken är tydligt ideologisk med ett perspektiv som gör gällande att det är direkt fel av företag att ta ett större ansvar för sin verksamhet än vad lagen kräver. Denna linje drevs också i den mycket snurriga, men inte poänglösa, boken Avlatsindustrin av Timbromannen Kristian Karlsson.

Rena Kläders utgångspunkt är att mänskliga rättigheter och nationell lagstiftning ska respekteras i klädindustrin. Problemet idag är att dessa ständigt kränks (alltså även lagar, men ett klädmärke har inget juridiskt ansvar att se till att deras leverantörer är laglydiga) runt om i klädindustrin. Men många klädföretag arbetar för att säkerställa att rättigheter inte kränks och att deras varor produceras på ett bra sätt, till exempel Indiska. Dessa företag kommer att göra det vad än politiska skribenter tycker om det. Frågan för dessa företag är hur man genomför ett sådant arbete effektivt. Det är utifrån en sådan utgångspunkt, hur vi bäst säkerställer goda arbetsvillkor, som Rena Kläder publicerade rapporten om Indiska.

Till skillnad från bloggarna ovan har flera multinationella klädföretag börjat inse vikten av stabila industriella relationer hos sina leverantörer, både för att det är det bästa sättet att övervaka och implementera goda arbetsvillkor och för att trygga leveranser. Jag har på denna blogg berättat hur bland annat GAP arbetar tillsammans med den globala fackliga organisationen ITGLWF för att skapa en dialog mellan arbetsgivare och fack. Anledningen till att man finns i ett sådant samarbete är för att stabila parter på arbetsmarknaden är det mest kostnadseffektiva sättet att se till att rättigheter inte kränks. Alternativet har vi sett i Bangladesh under året som har gått, när arbetare förbjuds att organisera sig och tvingas leva på löner som faktiskt är omöjliga att leva på så leder det till våldsamma upplopp där egendom och människor skadas. Samma sak händer med jämna mellanrum i Kina där det också är förbjudet att organisera sig fackligt.

Det ligger i allas intresse att människors rättigheter respekteras. Låt oss arbeta tillsammans för det.