CSR - skitsnack, substans eller både och?
Deltog igår på ett arrangemang kallat ”The Nordic MarketPlace on CSR”. Bakom detta arrangemang stod CSR Sweden som består av ett gäng företag som anser att de arbetar aktivt med CSR. CSR Sweden är också den svenska förgreningen av CSR Europe.
Programmet bestod till största del av att ett antal företag fick ge sin syn på CSR samt hur man försökt att tillämpa detta i praktiken. Eftersom ganska många talare skulle hinnas med under dagen så fanns det knappast tid för några djupare fallstudier. En stor del av dagen hade ett investerar perspektiv. Detta är något jag tror vi kommer att få se mer av och jag tror att det är investerare snarare än konsumenter som kommer att driva på företagen till ett mer aktivt CSR arbete. Vi kan redan se sådana tendenser idag. Sportklädesföretaget UMBRO var konsekvent helt ointresserade av att ta tag i de problem i sin produktionskedja som Rena Kläders rapport Play Fair at the Olympics blottlade, men när man skulle börsintroduceras så gjorde man helt om.
Talarna igår var sådana som lever väldigt långt från de väldigt konkreta frågor om arbetsmiljö som diskuteras på den här bloggen. Det var styrelseordföranden, VD:ar och informationsdirektörer. För många av dessa var CSR något svårgreppbart och slutade endast i någon flummig form av välgörenhet, men till min förvåning var det ändå en stor del av deltagarna som ändå hade en ganska konkret förståelse av vad CSR innebär eller borde innebära. Visst finns det fortfarande många som verkar tro att CSR innebär att man stöttar välgörenhetsprojekt. Till exempel så fanns arbetsklädsföretaget Snickers med som utställare på den lilla minimässa som var en del av arrangemanget. Där berättade Snickers stolt om hur man stötte en välgörenhetsorganisation i Lettland vilket också var hela innebörden i begreppet CSR för Snickers. Visst det är inget fel med att stötta välgörenhetsprojekt, men det har inget med CSR att göra. CSR handlar om att man tar ansvar för de sociala och ekologiska problem som ens verksamhet orsakar. Snickers har inget seriöst arbete för angripa de problem som finns i klädindustrin. Det kan ni läsa om i rapporten ”Work in Progress”.
Det som förvånade mig var att några av alla de höjdare som deltog hade lämnat välgörenhetsperspektivet och istället betonade vikten av att städa upp sin egen verksamhet. CSR är till exempel att säkerställa att ILO-konventioner efterlevs och att minska sitt ekologiska fotavtryck, det är inte en tia till Situation Stockholm.
Men så djupa insikter hade knappast besökare nått. Något som under dagen framhölls som ett bra och innovativt CSR-grepp var att SAS börjat ge sina kunder möjligheten kompensera sitt koldioxidutsläpp genom att betala en extra avgift.
För mig är detta Consumer Social Responsibility - inte Corporate Social Responsibility. Det enda man gör är att erbjuda sina kunder en ny tjänst som man måste betala för. Om SAS vill ta ansvar så borde man själva kompensera varje resenärs utsläpp. Att låta en kund välja om den vill ta ansvar eller inte är att lämpa över hela ansvaret på kunden. Och att skyffla över ansvaret till någon annan är väl motsatsen till ett ansvarsfullt agerande.
Programmet bestod till största del av att ett antal företag fick ge sin syn på CSR samt hur man försökt att tillämpa detta i praktiken. Eftersom ganska många talare skulle hinnas med under dagen så fanns det knappast tid för några djupare fallstudier. En stor del av dagen hade ett investerar perspektiv. Detta är något jag tror vi kommer att få se mer av och jag tror att det är investerare snarare än konsumenter som kommer att driva på företagen till ett mer aktivt CSR arbete. Vi kan redan se sådana tendenser idag. Sportklädesföretaget UMBRO var konsekvent helt ointresserade av att ta tag i de problem i sin produktionskedja som Rena Kläders rapport Play Fair at the Olympics blottlade, men när man skulle börsintroduceras så gjorde man helt om.
Talarna igår var sådana som lever väldigt långt från de väldigt konkreta frågor om arbetsmiljö som diskuteras på den här bloggen. Det var styrelseordföranden, VD:ar och informationsdirektörer. För många av dessa var CSR något svårgreppbart och slutade endast i någon flummig form av välgörenhet, men till min förvåning var det ändå en stor del av deltagarna som ändå hade en ganska konkret förståelse av vad CSR innebär eller borde innebära. Visst finns det fortfarande många som verkar tro att CSR innebär att man stöttar välgörenhetsprojekt. Till exempel så fanns arbetsklädsföretaget Snickers med som utställare på den lilla minimässa som var en del av arrangemanget. Där berättade Snickers stolt om hur man stötte en välgörenhetsorganisation i Lettland vilket också var hela innebörden i begreppet CSR för Snickers. Visst det är inget fel med att stötta välgörenhetsprojekt, men det har inget med CSR att göra. CSR handlar om att man tar ansvar för de sociala och ekologiska problem som ens verksamhet orsakar. Snickers har inget seriöst arbete för angripa de problem som finns i klädindustrin. Det kan ni läsa om i rapporten ”Work in Progress”.
Det som förvånade mig var att några av alla de höjdare som deltog hade lämnat välgörenhetsperspektivet och istället betonade vikten av att städa upp sin egen verksamhet. CSR är till exempel att säkerställa att ILO-konventioner efterlevs och att minska sitt ekologiska fotavtryck, det är inte en tia till Situation Stockholm.
Men så djupa insikter hade knappast besökare nått. Något som under dagen framhölls som ett bra och innovativt CSR-grepp var att SAS börjat ge sina kunder möjligheten kompensera sitt koldioxidutsläpp genom att betala en extra avgift.
För mig är detta Consumer Social Responsibility - inte Corporate Social Responsibility. Det enda man gör är att erbjuda sina kunder en ny tjänst som man måste betala för. Om SAS vill ta ansvar så borde man själva kompensera varje resenärs utsläpp. Att låta en kund välja om den vill ta ansvar eller inte är att lämpa över hela ansvaret på kunden. Och att skyffla över ansvaret till någon annan är väl motsatsen till ett ansvarsfullt agerande.
posted by Joel at 12:57 AM
2 Comments:
Det verkar tyvärr som om alla har sin egen lilla definition på CSR och det försvårar en saklig debatt. Dessutom väljer företag att fokusera lite sitt CSR-arbete på olika saker beroende på vilken mognad de nått.
- I den första fasen brukar det handla om riskminimering; att se till så att ens produkter tillverkas under schyssta förhållanden och i enlighet med internationella konventioner, att de anställda har bra villkor samt att företagets miljöpåverkan ligger inom lagens ramar.
- I den andra fasen försöker man förbättra sig så mycket som möjligt men fortfarande ligger fokus på att vara bättre än ramarna och undvika kritik från intresseorganisationer.
- Den tredje fasen handlar om att blicka utåt och försöka göra aktiviteter som företagets kunder och andra intressentgrupper bryr sig om, ofta delvis drivet av att man vill förbättra sitt rykte i dessa gruppers ögon. Ett sådant initativ kan vara att göra en kampanj för en sak man ömmar för och på så sätt engagera kunderna. Det är som sådana man ska se intiativen Skänk en Tia och även möjligheten att klimatkompensera hos SAS.
- Den fjärde och sista fasen är när bolaget på alla sina marknader och i alla led tar etiskt, mijömässigt och socialt ansvar. Det är få bolag som befinner sig här och jag håller med om att om SAS ska komma hit så måste klimatkompensationen inkluderas i priset.
Per: Det stora problemet är att det är ytterst vanligt att företag hoppar över fas ett och två och går direkt på fas tre eftersom det är den mest synliga fasen. Faktum är att jag aldrig sett ett företag som gått igenom det du kallar för fas ett helt och hållet. Däremot är det ytterst vanligt att företag sysslar med välgörenget.
Post a Comment
<< Home