Res på dig, du mäktiga konfederation

I förra veckan blev sammanslagningen av World Confederation of Labour (WCL) och International Confederation of Free Trade Unions (ICFTU) klar. Detta innebär att den största fackliga globala konfederationen någonsin har bildats, under namnet International Trade Union Confederation (ITUC). Tillsammans har man över 400 anslutna organisationer med samlat medlemsantal på över 200 miljoner människor. Sammanslagningen, som det har talats om ganska länge, kommer förhoppningsvis ge mer politisk tyngd åt den globala fackliga rörelsen.

Det absurda är givetvis att trots att ovanstående rörelse är den i särklass största demokratiskt organiserade folkrörelsen i världen någonsin så är det väldigt få som någonsin har hört talas om någon av organisationerna. Kanske kan detta enande göra att man hörs lite bättre. Eller så gör det att man måste väga varje uttalande än noggrannare vilket skulle kunna göra rösten än mer urvattnad.

Som ett första försök till enad röst och kanske också en fingervisning om var tonen kommer att ligga så skrev de båda general sekreterarna för ICFTU och WCL, Guy Ryder och Willy Thys redan för nästan två veckor sedan en debattartikel i Financial Times. Jag kan inte se någon tydlig linje alls i denna artikel. Istället för att ta sikte på en framtid där den globala fackliga rörelsens röst inte går att undvika, går stora delar av artikeln till förklara att man varken är för eller emot globaliseringen, en diskussionsämne jag trodde var mer än väl uttjatat och uttömt för tre år sedan.

Jag ser inte någon tydlig linje eller vilja. Kanske beror detta på att sammanslagningen än inte var genomförd när man skrev artikeln och att det ligger mycket diplomati i alla uttalanden. Men frågan är vad man då vill visa upp världen?

Den fackliga rörelsen lider ibland av dåligt självförtroende, vilket är onödigt och farligt. Nu har man skapat den mäktiga organisationen ITUC och då tycker jag att man ska slå sig för bröstet.