Oväntat besök

Varje lördagkväll håller jag engelskaundervisning för arbetare i frizonen Biyagama. Att ta sig hem därifrån är ibland lite krångligt, bussarna följer inte någon speciell tidtabell. Har man tur så kommer det en buss, har man otur kommer det inte någon buss. I lördags hade jag otur, men efter mycket om och men kom jag hem klockan tio. Jag var trött och hungrig på mat och på pilsner. Först av allt behövde jag dock gå på toa. När jag ska tvätta händerna tittar jag mig i spegeln, och brevid spegeln ser jag något ytterst obehagligt.

Vid kackerlackor och råttor får man lov att vänja sig ganska snabbt här, annars står man inte ut. Men det jag nu tittade på var en spindel som var Jonas Wahlström stor. Kroppen mätte minst 3 centimeter på längden och en centimeter på bredden. Benen var tjocka och håriga.

Eftersom jag inte kan så mycket om spindlar visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag ringde Anton som gav mig ett kort och konsist råd; Kill him! Jag tänkte säga att det antagligen var en hona, men struntade i det. Jag tänkte sedan att det antagligen skulle regna i alla fall nästa dag och eftersom Anton inte varnade mig så tänkte jag att spindeln antagligen inte var så farlig (eller försökte jag intala mig). Däremot var den otroligt snabb. Snabbare än jag. Den hinner undan mina utfall med en ihoprullad tidning.

Efter ett tag ringer Anton en gång till och frågar hur det går. Eftersom Anton är allt annat än den oroliga typen och inte så ofta ringer för att kolla läget, började jag bli lite orolig. Eftersom Anton ringde en gång till innebar det att spindeln skulle kunna vara farlig. Jag frågade om spindeln kunde vara giftig och Anton svarade att finns spindlar som är mycket, mycket farliga på Sri Lanka. Jag sa att den var brun och hårig. Anton, som uppenbarligen sitter i en bil, konfererar med sina medpassagerare och ger mig efter ett tag beskedet att om den är brun så är den inte jättefarlig.

Det var ett besked som inte lugnade mig speciellt mycket. Nu hade dessutom spindeljäveln placerat sig högst uppe invid taket. Nu nådde jag inte ens spindeln. Jag hade inte lust att gå och lägga mig med spindeln kvar i lägenheten. I alla fall inte utan att någon kunde intyga att den inte var giftig.

Anton ringde en tredje gång. Denna gång sa han att han var i närheten. De var ett gäng från fackföreningen som hade åkt ner till frizonen Koggala utanför Galle under dagen för ett möte. Nu var de nästan tillbaka i Colombo. Jag tackade ja till ett erbjudande om hjälp med spindeln. Som vi med gemensamma krafter jagade ut ur lägenheten tio minuter senare. Den var ogiftig.