Mordet på Raviraj

Det är måndag kväll. Regnet slår så hårt mot mitt tak att nästan inga andra ljud hörs. Bara åskans öronbedövande muller tränger igenom. Det är kolsvart ute, men var tjugonde sekund så lyses hela himlen upp av de kraftiga blixtarna. Jag tänker att åskan snart kommer komma ännu närmre. Det kommer smälla så där högt att man inte kan låta bli att hoppa till.

I torsdags gjorde sig kriget påmint hela vägen in i Colombo. Nadarajah Raviraj, en tamilsk parlamentsledamot med klar vänster- och antikrigshållning blev skjuten till döds inte långt från kontoret där jag jobbar. Vem eller vilka som ligger bakom mordet är oklart, men i de spekulationer som det pratas om bland folk är tigrarna uteslutna.

Idag på eftermiddagen var vädret vackert. Det var varmt, men inte för varmt och flera tusen människor samlades för att följa Ravirajs sista färd genom Colombo. Fackföreningar, kvinnogrupper, religiösa grupper, vänstergrupper och tamilska partier och tamiler som tagit ledigt från skolan eller kontoret för att delta. Budskapet är enkelt; Nej till politiska mord, nej till upptrappning av våldet och av kriget. Vi är de naiva. För här finns det ju heller inte något krig enligt regeringen. Bara tamilsk aggression som staten försvarar sig emot, och som i så många andra länder berättigar denna och liknande situationer antiterror-lagstiftningar som i allra högsta grad går ut över medborgerliga rättigheter.


Efter demonstrationen går jag och handlar. Bananer, tomater, tonfisk, avocado, potatis, nudlar och öl. När jag går till affären ser jag hur svarta moln rullar in. Jag vet att det kommer bli oväder. Jag hoppas att jag hinner handla och gå hem innan regnet kommer så jag slipper ta en tuktuk. Jag hinner, men så fort jag kommer innanför dörren så kommer ovädret.

Freden känns mycket mer avlägsen nu. Raviraj kämpade för en tamilsk nation, men han gjorde det inte som LTTE med vapen han gjorde det på demokratisk väg i parlamentet. Ändå så blev han mördad. Kanske var det också just därför han blev mördad, kanske blev han farligare så. I det Sri Lankesiska parlamentet finns det ett flertal tamilska partier och Raviraj representerade ett av de mer vänsterradikala, men på senaste tiden hade flertal av de tamilska partierna lyckats samlas till en koalition. I denna koalition spelade Raviraj en viktig roll, jag antar att detta gjorde honom ännu farligare.

Nu är åskvädret precis ovanför. Det smäller så högt att jag måste hålla för öronen, händerna åker upp av ren reflex. Det låter som taket ska trilla ner på mitt huvud och jag undrar var blixten tar vägen. Den måste ju slå ner precis intill mitt hus. Varför slår den aldrig ner i mitt hus? Under monsunen så är det ganska vanligt med dessa åskväder, men det brukar inte vara mer än någon timme, inte på så här nära håll i alla fall. Klockan är bara halv åtta, så när det är dags att sova hon nog åskan vandrat vidare. Skönt.

På gatorna hör man rykten som kanske låter konspiratoriska, men det är svårt att inte lyssna till dem. ”State terrorism” säger man, för många är det ingen tvekan om att det är regeringen som ligger bakom. Jag har svårt att smälta något sådant, så kan det väl inte vara. Jag tänker mig att armén kanske har handlat på eget bevåg, men då är det ju ändå regeringen som måste hållas ansvarig. Det är inte utrett men de 15 tamiler som jobbade för fransk biståndsorganisation blev rimligtvis dödade av armen. I ett av de sista uttalande som den förra svenska chefen för Sri Lanka Monitoring Mission Ulf Henriksson gjorde menade han att mycket pekade mot att det var armén. I tidningarna här kunde man då läsa om hur folk häcklade Ulf och man sa att detta var hans avskedspresent till tigrarna. Jag har aldrig tidigare sett en konflikt på så här nära håll för att verkligen förstå att när någon försöker ställa sig mitt emellan de två parterna så tycker båda parter att den som försöker stå i mitten är partisk. Det känns hopplöst.

Åskan har dragit förbi och regnet har också avtagit och smattret mot taket låter lite tröstande och när åskan mullrar dovt från långt borta förmedlar den snarare trygghet än rädsla. Jag hämtar en öl från kylskåpet. Om inte så lång tid åker jag hem till Sverige igen.