IKEA
På uppdrag av belgiska belgiska Oxfam har Centre for Research on Multinational Corporations (SOMO) granskat arbetsförhållanden i IKEA:s leverantörskedja. Man har undersökt sju fabriker, fyra i Bangladesh och tre i Vietnam. Fabrikerna tillverkar lakan, påslakan och/eller örngott. Samma fabriker ingick också i en större undersökning av IKEA som gjordes av SOMO 2003.
Rapporten erbjuder inga större överraskningar; fabrikerna i Bangladesh bryter mot stora delar av IKEAs uppförandekod. Lönerna är mycket låga, men högre än lagstadgad miniminivå (vilket i Bangladesh verkligen inte säger ett skit eftersom minimilönen är typ 120 kronor i månaden). Löneutbetalningar var ofta försenade och övertidsersättningarna (för den ofta påtvingade övertiden) motsvarar sällan den överenskomna nivån. I Bangladesh uppgav några arbetare att man var osäker på hur unga några av deras kollegor egentligen var (vilket knappast är ett bevis på barnarbete, men innebär att det inte går att utesluta). Vad det gäller rätten till organisering så visste få arbetare vad facket var. Inte på någon av fabrikerna fanns det en fackförening men i samtliga fabriker hade arbetarna blivit uppmanade att inte gå med i facket, i en av fabrikerna hade man hotat med sparken om detta ändå skulle ske. På det stora hela så såg det med andra ut som på de flesta textil/konfektionsfabriker i Bangladesh.
De delar av rapporten som handlade om Vietnam var en något mer upplyftande läsning. Här gick det att se en tydlig positiv utveckling sedan undersökningen 2003. Även om förhållandena var enkla rådde inga större missförhållanden. Rapporten gav ingen förklaring till denna skillnad, vilket antagligen beror att det är en rapport om arbetsförhållandena i IKEAs leverantörskedja, inte en studie eller analys av deras CSR-arbete.
Jag antar att det var samma strikta avgränsning som gjorde att man inte tog upp IKEAs globala ramavtal, vilket jag ändå tyckte var konstigt. De standards man så att säga jämförde med var, IKEAs egna uppförandekod, ICFTUs (det hette fortfarande så när rapporten producerades) modellkod samt arbetsmarknadslagar i respektive land. Jag har visserligen inte sett IKEAs globala ramavtal, kanske är det formulerat på ett sådant sätt att det är svårt att använda som måttstock. Något angående det globala ramavtalet tycker jag dock man skulle kunna ha producerat. Rent generellt så är det inte så spännande att läsa en redogörelse för hur arbetsförhållandena ser ut utan att det sätts i ett större sammanhang. Rapportförfattarna har dock haft en ambition att analysera IKEAs inköpsstrategier, men stupat på att det både från fabrikerna och från IKEA varit i stort sett omöjligt att få ut någon sådan information, men vad det gäller IKEAs uppföljnings- och implementeringsarbete sägs ingenting.
Belgiska Oxfam som beställde rapporten bedriver just nu en kampanj mot IKEA.
Rapporten erbjuder inga större överraskningar; fabrikerna i Bangladesh bryter mot stora delar av IKEAs uppförandekod. Lönerna är mycket låga, men högre än lagstadgad miniminivå (vilket i Bangladesh verkligen inte säger ett skit eftersom minimilönen är typ 120 kronor i månaden). Löneutbetalningar var ofta försenade och övertidsersättningarna (för den ofta påtvingade övertiden) motsvarar sällan den överenskomna nivån. I Bangladesh uppgav några arbetare att man var osäker på hur unga några av deras kollegor egentligen var (vilket knappast är ett bevis på barnarbete, men innebär att det inte går att utesluta). Vad det gäller rätten till organisering så visste få arbetare vad facket var. Inte på någon av fabrikerna fanns det en fackförening men i samtliga fabriker hade arbetarna blivit uppmanade att inte gå med i facket, i en av fabrikerna hade man hotat med sparken om detta ändå skulle ske. På det stora hela så såg det med andra ut som på de flesta textil/konfektionsfabriker i Bangladesh.
De delar av rapporten som handlade om Vietnam var en något mer upplyftande läsning. Här gick det att se en tydlig positiv utveckling sedan undersökningen 2003. Även om förhållandena var enkla rådde inga större missförhållanden. Rapporten gav ingen förklaring till denna skillnad, vilket antagligen beror att det är en rapport om arbetsförhållandena i IKEAs leverantörskedja, inte en studie eller analys av deras CSR-arbete.
Jag antar att det var samma strikta avgränsning som gjorde att man inte tog upp IKEAs globala ramavtal, vilket jag ändå tyckte var konstigt. De standards man så att säga jämförde med var, IKEAs egna uppförandekod, ICFTUs (det hette fortfarande så när rapporten producerades) modellkod samt arbetsmarknadslagar i respektive land. Jag har visserligen inte sett IKEAs globala ramavtal, kanske är det formulerat på ett sådant sätt att det är svårt att använda som måttstock. Något angående det globala ramavtalet tycker jag dock man skulle kunna ha producerat. Rent generellt så är det inte så spännande att läsa en redogörelse för hur arbetsförhållandena ser ut utan att det sätts i ett större sammanhang. Rapportförfattarna har dock haft en ambition att analysera IKEAs inköpsstrategier, men stupat på att det både från fabrikerna och från IKEA varit i stort sett omöjligt att få ut någon sådan information, men vad det gäller IKEAs uppföljnings- och implementeringsarbete sägs ingenting.
Belgiska Oxfam som beställde rapporten bedriver just nu en kampanj mot IKEA.
posted by Joel at 2:17 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home