GSP+
EU har utfärdat en så kallad GSP + status till en rad fattiga länder. Det innebär att länderna får bättre tillgång, så kallat förmåns tillträde, till den europeiska marknaden. Denna status villkorad så till vida att för att få GSP + status måste man uppfylla en rad villkor, bland annat måste respektera ILO:s kärnkonventioner. På detta sätt ska GSP+ bidra till en hållbar ekonomisk utveckling. Mer industri – men mänskliga rättigheter måste respekteras. Sri Lanka är det enda landet i denna region som har fått GSP+ status. Nu är det ju knappast så att man uppfyller alla de villkor som man egentligen ska. Denna blogg är fylld av exempel på motsatsen.
Detta är något som den fackliga rörelsen på Sri Lanka har försökt att använda. När inte arbetsmarknadslagstiftning respekteras kan man hota regering och arbetsgivare med att man ska skvallra för EU. GSP+ statusen innebär att Sri Lanka kan klarar sig i konkurrensen med länder där produktionen är ännu billigare, för på den europeiska marknaden kan man ändå, tack vare GSP+, erbjuda ett konkurrenskraftigt pris. Att förlora GSP+ statusen skulle innebära stora förluster för klädindustrin på Sri Lanka.
Problemet är att ingen fackförening här vill att Sri Lanka ska förlora sin GSP+ status, det skulle innebära katastrof för deras medlemmar. Men tillsammans med press från klädmärkesföretag så är hotet om förlorad GSP+ status några av de få saker som får klädfabrikörerna på Sri Lanka att lyssna på fackliga organisationer. Man har då helt enkelt inte råd att skita i facket.
Problem nummer två är att även om det redan nu enligt GSP+ förordningen finns möjlighet att tillfälligt dra in GSP+ statusen om kraven inte efterlevs så händer inte detta. EU har aldrig har gjort någon ordentlig uppföljning på huruvida kraven för GSP+ efterlevs och även om det har påtalats av till exempel Sri Lankesiska fackföreningar att villkoren inte efterlevs så har detta inte föranlett några åtgärder. Nu blir det förhoppningsvis ändring på det. För några veckor sedan så antog EU parlamentet en resolution för en effektivare övervakning av GSP+ systemet. Resolutionen uppmanar till en effektivare övervakning av efterlevnaden av GSP+ kraven och att detta bör göras i nära samarbete med ILO och lämpliga lokala organ.
Detta är något som den fackliga rörelsen på Sri Lanka har försökt att använda. När inte arbetsmarknadslagstiftning respekteras kan man hota regering och arbetsgivare med att man ska skvallra för EU. GSP+ statusen innebär att Sri Lanka kan klarar sig i konkurrensen med länder där produktionen är ännu billigare, för på den europeiska marknaden kan man ändå, tack vare GSP+, erbjuda ett konkurrenskraftigt pris. Att förlora GSP+ statusen skulle innebära stora förluster för klädindustrin på Sri Lanka.
Problemet är att ingen fackförening här vill att Sri Lanka ska förlora sin GSP+ status, det skulle innebära katastrof för deras medlemmar. Men tillsammans med press från klädmärkesföretag så är hotet om förlorad GSP+ status några av de få saker som får klädfabrikörerna på Sri Lanka att lyssna på fackliga organisationer. Man har då helt enkelt inte råd att skita i facket.
Problem nummer två är att även om det redan nu enligt GSP+ förordningen finns möjlighet att tillfälligt dra in GSP+ statusen om kraven inte efterlevs så händer inte detta. EU har aldrig har gjort någon ordentlig uppföljning på huruvida kraven för GSP+ efterlevs och även om det har påtalats av till exempel Sri Lankesiska fackföreningar att villkoren inte efterlevs så har detta inte föranlett några åtgärder. Nu blir det förhoppningsvis ändring på det. För några veckor sedan så antog EU parlamentet en resolution för en effektivare övervakning av GSP+ systemet. Resolutionen uppmanar till en effektivare övervakning av efterlevnaden av GSP+ kraven och att detta bör göras i nära samarbete med ILO och lämpliga lokala organ.
posted by Joel at 1:01 PM
2 Comments:
Hej joel
Hitta en länk till dig genom Palmecentret och av det lilla jag hunnit läsa så gör du med denna blogg en oerhört viktig insats att bevaka hur det egentligen går till i den globaliserade frihandelns era. Hur många av de stora uppköparna som kräver en produktion under vettiga villkor för arbetare och miljön. Jag försöker få igenom en motion i Jämtlands läns landsting om att ställa krav på att leverantören eller underleverantören lever upp till ILO:s kärnkonventioner i all upphandling. Men finns det en internationell organisation som på ett garanterande sätt kan certifiera arbetsplatser? Vad vet du Joel, är det något på gång? Hälsningar från ett kallare men allt för årstiden varmt Sveg och Jonny Springe
Hejsan Jonny.
1. Vet inte riktigt vad du menar med "de stora uppkoparna" men de flesta storre markesforetag staller nagon form av krav, men fragan ar snarare hur de foljer upp kraven.
2. Motion i jamtlandslan later som en mycket bra ide. Om vi lyckas fa den gigantiska konsumenten staten att stalla krav po ILO:s karnkonventioner vid upphandling so tar vi ett bra steg framat i Sverige. Om du vill ha tips pa bra skrivningar ska du titta in po www.minaskattepengar.nu
3. Nej nagon sadan certifieringsorganisation finns inte. Och de flesta forsok att skapa sadana har visat sig inte fungera. Det ar svart att certifiera manskliga relationer. Ett centralt budskap pa denna blogg ar just detta: om vi vill att de varor vi konsumerar ska vara producerade pa ett schysst satt so gor vi bast i att forsoka sakerstalla ratten till organisering snarare an att forsoka bygga upp enorm certifieringsapparat. Las mer om denna problematik po renaklader.org klicka po "kladindustrin" och seddan "rattvisemarkta klader".
Post a Comment
<< Home