Lön som går att leva på: 12 504 rupies, Lön idag: 5500 rupies

Jag har i tidigare inlägg nämnt att lönerna i klädindustrin är mycket låga, detta i synnerhet om man jämför med levnadsomkostnaderna. Nu har jag fått lite mer kött på benen i denna fråga och vill därför dela med mig av lite ny information.

Idag presenterades en studie gjord av Alarm (Apparel Industry Labour Rights Movement) på ett seminarium/presskonferens. Antalet deltagare var stort press, arbetsgivare och departement var alla välrepresenterade. Alarm är en koalition som består av fem fackföreningar och fem NGO:s och som bildades i och med utfasningen av kvotsystemet eftersom man ansåg att i den allmänna debatten så hade arbetstagarnas perspektiv och rättigheters förbisetts. Nu fungerar man som något av en lobby/research grupp. Studien som presenterades igår handlade om lönerna i klädindustrin och var ett av de mest seriösa försök att definiera vad som utgör en rimlig levnadslön i klädindustrin på Sri Lanka.

Levnadslön eller ”living wage”, är ett begrepp som har funnits med ett bra tag i anti-sweatshop-debatten. Det är ett begrepp som används i Clean Clothes Campaigns modellkod, det är ett begrepp som har funnits med i de utkast till Globala Ramavtal som ITGLWF har visat upp, det finns också med i ett antal Multi Stakeholder initiativs uppförandekoder. Problemet är dock att rent konkret kvantifiera vad en levnadslön i själva verket är. Man brukar säga att det ska räcka till; mat, tak över huvudet, kläder, hygienartiklar, man ska kunna gå till doktorn, man ska kunna försörja åtminstone en halv familj, man ska kunna skicka sina barn till skolan och man ska kunna spara lite pengar. Men detta är fortfarande inte reda siffror och detta faktum används ofta av företag, både tillverkare och klädmärken, för att visa på att levnadslön är ett omöjligt krav.

Givetvis är det svårt att ange en generell formell för något som detta. Många faktorer, som kan skilja sig stort från plats till plats, spelar in. Men vad Alarm här på Sri Lanka har gjort är att åtminstone räkna ut vad en levnadslön är här.

Man har gått till grunden med alla tänkbara variabler. Man har genomfört en omfattande undersökning och intervjuat 800 arbetare, noga undersökt vad mat, boende m.m. kostar i områdena kring fabrikerna, vilka andra kostnader arbetarna har, om de har en familj att försörja och så vidare. Man har till och med beräknat hur många kalorier en arbetare måste få i sig varje dag samt hur många rupies varje kalori kostar. Denna metodologi gör givetvis att det inte går att göra några generaliseringar, resultaten är väldigt specifika för klädindustrin på Sri Lanka. Å andra sidan är säger resultaten väldigt mycket om den faktiska situationen för klädarbetare på Sri Lanka. Studien i sig visar också att det faktiskt är möjligt att räkna ut en levnadslön och metodologin kan givetvis användas av andra.

I studien rekommenderas två olika nivåer av levnadslöner. En högre för arbetare som arbetar i frizonerna och en lägre för de som arbetar i fabriker utanför frizonerna. Detta beror på att kostnaderna för mat, kläder och boende är alla väsentligt mycket högre i frizonerna och i dess omedelbara närhet. Det inte är helt ovanligt att klädföretag i Sverige och annorstädes påpekar att lönerna i exportindustrin är högre än i den inhemska industrin, men eftersom stora delar av exporterande industri just finns i frizoner runt om i världen så är det inte otänkbart denna högre nivå helt enkelt äts upp.

Hur som helst; en levnadslön för en arbetare i någon av frizonerna på Sri Lanka skulle vara 12 504 rupies vilket motsvarar ca 980 svenska kronor. En levnadslön för en klädarbetare utanför frizonerna skulle vara 10 183 (vilket för övrigt råkar vara exakt vad DEM Collective betalar de anställda i sin fabrik).

Den genomsnittliga lönen för en arbetare i en klädfabrik på Sri Lanka idag är 5500 rupies vilket motsvarar ca 430 kronor. Nu undrar ni säkert hur man då kan överleva på knappt hälften av det man behöver för att överleva – och det undrar jag med. Det man inte gör när man inte tjänar tillräckligt är att man inte sparar pengar, man utbildar sig inte och man kan kanske inte kan gå till doktorn när man ofta som egentligen borde. 5500 är alltså den genomsnittliga lönen och den ligger ändå under fattigdomsgränsen om man går efter FN:s två dollar om dagen, 27 % procent av de intervjuade arbetarna tjänade mindre än 4000 rupies, trots att den lagstadgade minimilönen är 4500 rupies. 5,5 % tjänade mindre än 3100 rupies och lever därmed enligt FN:s normer i absolut fattigdom. Det står helt klart att klädarbetarna tjänar långt mycket mindre än vad de borde, trots att man ofta är välutbildade, disciplinerade och arbetar hårt.

Men om lönerna ska höjas uppstår givetvis en kostnad som måste absorberas någon annanstans. Rapporten ger oss fyra möjligheter:

• Pris
• Vinst
• Produktivitet
• Antal anställningar

På denna punkt har heller inte rapporten något klart svar. För att prishöjningar ska vara möjliga så måste ju givetvis köparna, klädföretagen, agera radikalt annorlunda mot vad de gör idag, vilket ju också arbetsgivarna är snabba med att påpeka – det är inte vårt fel de är de globala klädföretagen.. Kanske är det mer troligt då att företagen skulle ta från sin profit. Men enligt Ajith Dias som är vice ordförande i JAAF så var den samlade vinsten för Sri Lankas klädindustri förra året 140 miljoner dollar, medan en höjning av lönerna till den föreslagna nivån skulle kosta 160 miljoner dollar. Jag säger att det är en bit på vägen i alla fall. Flera arbetsgivare i publiken menar att man gärna skulle man ju inte göra något hellre än att betala högre löner om man bara kunde , men det har väl å andra sidan arbetsgivare sagt i alla tider. Men det är ingen som ifrågasätter nödvändigheten i höjda löner. Som det ser ut idag så är lönerna helt enkelt för låga och Alarms rapport ger oss detta faktum svart på vitt.

För att det ska vara möjligt att utveckla en hållbar strategi för klädindustrin på Sri Lanka måste arbetsgivare och fackföreningar agera gemensamt. Lönerna måste höjas, att betala folk för lite är ingen långsiktigt hållbar strategi. Om inte annat behöver detta göras för att locka arbetskraft till industrin.