Livet rullar vidare även utan kvoter
Det går ganska bra för klädindustrin på Sri Lanka, eller i alla fall bättre än vad någon trodde för några år sedan. Som jag tidigare har nämnt så togs de kvoter, som tidigare reglerade handeln med kläder, bort årsskiftet 2004/2005. De flesta prognoser som gjordes inför denna händelse var nästan all klädindustri omedelbart skulle flytta till Kina. Detta var också något som många arbetsgivare i Indien, Thailand, Bangladesh, Sri Lanka, ja i stort sett överallt hotade med; Om ni inte ställer upp på lägre löner och längre skift kommer all industri att flytta till Kina. Sri Lanka beräknades förlora mellan 80 000 och 100 000 arbetstillfällen.
Idag deltog jag i ett seminarium som bar det något långa namnet Assessment of Gender Related Labor Transition Issues Resulting from the expiration of the Multi Fibre Arrangement (MFA), som hölls i en väl luftkonditionerad lokal på Hilton Hotel. I stort var seminariet en presentation av en studie gjord av har Institute of Policy Studies of Sri Lanka . Studien var beställd och betalad av USAID, den amerikanska motsvarigheten till Sida. Syftet med studien var att titta på vilka effekter på klädbranschen som utfasningen av MFA verkligen gav.
Till att börja med kan man konstatera att effekterna blev mindre dramatiska än väntat. 50 fabriker har stängt sedan 2004, vilket innebar att tio tusen arbetare blev av med sina jobb. Samtidigt har dock 20 nya fabriker öppnat. Faktum är att fler arbetar inom klädindustrin idag än 2004. Det är en ytterst liten ökning, från 238 000 till 242 0000, men eftersom alla trodde att minst 80 000 jobb skulle försvinna är detta anmärkningsvärt. Det som har hänt är att tillväxten inom industrin har minskat från 9,9% 2004 till 6,05 2005. Likaså har ökar inte exporten lika kraftigt som tidigare, 3,52% 2005 jämfört med 10,59% 2004. Vad vi ser är alltså minskad ökning, men inte en minskning.
Denna minskade tillväxten kan också ha helt andra förklaringar. Det råder brist på arbetskraft i klädindustrin i Sri Lanka. Många klädfabriker producerar inte full kapacitet av den enkla anledningen att man har svårt att hitta arbetskraft. Detta är givetvis ett guldläge för en fackförening. På seminariet var dock denna rörelse något underrepresenterad, där satt främst akademiker, folk från departement och branschorganisationer. Mellan dessa utvecklas en intressant diskussion om hur den Sri Lankesiska klädindustrin ska klara sig i framtiden.
Det man inte kan förstå är varför det är så svårt att locka folk till klädindustrin. Man pratar om att bilden av klädarbetaren inte är tillräckligt glamorös, kanske borde man annonsera, eller byta ut vissa titlar. Machine operator låter inte så bra – kanske kan man hitta en fräsigare beteckning. Man borde påverka de som skriver manus till TV-serier att beskriva yrket lite mer glamoröst. Som ni förstår blir det en ganska konstig diskussion med bitvis en stor brist på självinsikt. De mest effektiva och trovärdiga ambassadörerna för klädindustrin i det här avseendet är givetvis de som jobbar i fabrikerna. Om de tycker att tillvaron är skit så är det vad de kommer att berätta för sina systrar och kompisar när någon gång om året kommer hem. Men om hon uppskattar sin tillvaro och sitt jobb så är det vad hon kommer att berätta.
Ett annat problem är också att folk inte stannar i industrin så länge, 75% av de som arbetar i klädindustrin har gjort det mindre än fem år. Också detta beror givetvis på att det är för slitigt och för dålig arbetsmiljö och lön. Också detta har ju den givna lösningen att höja levnadsstandarden för klädarbetarna. Levnadsförhållandena är dåliga för klädarbetarna håller alla med om, men man menar samtidigt att lönen är bra, det är levnadsomkostnaderna som är för höga. Dessutom har ju arbetsgivarna skrämt hela arbetskraften med att snart kanske klädindustrin går under, så då är det väl ingen som har börjat arbeta med en tanke på att stanna så speciellt länge.
Det ser hur som helst ut som att Sri Lankas klädindustri har klarat sig bra, även utan kvotsystem, men för varje år ökar konkurrensen om på den globala klädindustrin. Och helt kvotfri är ju inte klädhandeln, de extra insatta kvoterna mot Kina tas bort 2008. Och snacket går givetvis redan om att det är då den riktiga smällen kommer.
Om någon undrar hur det var med genusperspektivet, ordet gender fanns ju med i titeln på seminariet, så kan jag säga att det undrade jag också. Förutom att siffrorna vare uppdelade på kvinnor och män så fanns det inget som tydde på en sådan analys, men jag antar att man ville skapa rätt bild av seminariet.
Idag deltog jag i ett seminarium som bar det något långa namnet Assessment of Gender Related Labor Transition Issues Resulting from the expiration of the Multi Fibre Arrangement (MFA), som hölls i en väl luftkonditionerad lokal på Hilton Hotel. I stort var seminariet en presentation av en studie gjord av har Institute of Policy Studies of Sri Lanka . Studien var beställd och betalad av USAID, den amerikanska motsvarigheten till Sida. Syftet med studien var att titta på vilka effekter på klädbranschen som utfasningen av MFA verkligen gav.
Till att börja med kan man konstatera att effekterna blev mindre dramatiska än väntat. 50 fabriker har stängt sedan 2004, vilket innebar att tio tusen arbetare blev av med sina jobb. Samtidigt har dock 20 nya fabriker öppnat. Faktum är att fler arbetar inom klädindustrin idag än 2004. Det är en ytterst liten ökning, från 238 000 till 242 0000, men eftersom alla trodde att minst 80 000 jobb skulle försvinna är detta anmärkningsvärt. Det som har hänt är att tillväxten inom industrin har minskat från 9,9% 2004 till 6,05 2005. Likaså har ökar inte exporten lika kraftigt som tidigare, 3,52% 2005 jämfört med 10,59% 2004. Vad vi ser är alltså minskad ökning, men inte en minskning.
Denna minskade tillväxten kan också ha helt andra förklaringar. Det råder brist på arbetskraft i klädindustrin i Sri Lanka. Många klädfabriker producerar inte full kapacitet av den enkla anledningen att man har svårt att hitta arbetskraft. Detta är givetvis ett guldläge för en fackförening. På seminariet var dock denna rörelse något underrepresenterad, där satt främst akademiker, folk från departement och branschorganisationer. Mellan dessa utvecklas en intressant diskussion om hur den Sri Lankesiska klädindustrin ska klara sig i framtiden.
Det man inte kan förstå är varför det är så svårt att locka folk till klädindustrin. Man pratar om att bilden av klädarbetaren inte är tillräckligt glamorös, kanske borde man annonsera, eller byta ut vissa titlar. Machine operator låter inte så bra – kanske kan man hitta en fräsigare beteckning. Man borde påverka de som skriver manus till TV-serier att beskriva yrket lite mer glamoröst. Som ni förstår blir det en ganska konstig diskussion med bitvis en stor brist på självinsikt. De mest effektiva och trovärdiga ambassadörerna för klädindustrin i det här avseendet är givetvis de som jobbar i fabrikerna. Om de tycker att tillvaron är skit så är det vad de kommer att berätta för sina systrar och kompisar när någon gång om året kommer hem. Men om hon uppskattar sin tillvaro och sitt jobb så är det vad hon kommer att berätta.
Ett annat problem är också att folk inte stannar i industrin så länge, 75% av de som arbetar i klädindustrin har gjort det mindre än fem år. Också detta beror givetvis på att det är för slitigt och för dålig arbetsmiljö och lön. Också detta har ju den givna lösningen att höja levnadsstandarden för klädarbetarna. Levnadsförhållandena är dåliga för klädarbetarna håller alla med om, men man menar samtidigt att lönen är bra, det är levnadsomkostnaderna som är för höga. Dessutom har ju arbetsgivarna skrämt hela arbetskraften med att snart kanske klädindustrin går under, så då är det väl ingen som har börjat arbeta med en tanke på att stanna så speciellt länge.
Det ser hur som helst ut som att Sri Lankas klädindustri har klarat sig bra, även utan kvotsystem, men för varje år ökar konkurrensen om på den globala klädindustrin. Och helt kvotfri är ju inte klädhandeln, de extra insatta kvoterna mot Kina tas bort 2008. Och snacket går givetvis redan om att det är då den riktiga smällen kommer.
Om någon undrar hur det var med genusperspektivet, ordet gender fanns ju med i titeln på seminariet, så kan jag säga att det undrade jag också. Förutom att siffrorna vare uppdelade på kvinnor och män så fanns det inget som tydde på en sådan analys, men jag antar att man ville skapa rätt bild av seminariet.
posted by Joel at 5:06 PM
1 Comments:
Faan vad bra du är, äntligen någon som tar upp viktiga ämnen på ett sakligt men taggat sätt!
Post a Comment
<< Home