Garment without Guilt 2

Idag lanserade vi (Free Trade Zones & Gerneral Services Employees Union, National Workers Congress, Progres Union och National Association of Trade Union Research and Education), en motkampanj för att kontra de Sri Lankesiska arbetsgivarnas marknadsföringskampanj Garment without Guilt. Eller vi ska väl inte säga att det är en motkampanj, självklart tycker alla organisationer ovan att det är alldeles utmärkt att marknadsföra Sri Lankas klädindustri, men man bör kanske också leva upp till det man lovar.

Mohammed från Friedrich Ebert Stiftungs lokala kontor hade hjälpt oss att göra logga och en banderoll och amerikanska fackföreningsrörelsens Solidarity Center hade hjälpt oss att finansiera en lokal.

Presskonferensen började klockan 10. En halvtimme tidigare plockade jag och Anton upp en extremt trött Neil Kearney på Hilton Colombo. Neil är generalsekreterare för International Textile, Garment and Leather Workers Federation ITGLWF som är den globala federationen för klädarbetarfack. Dagen innan hade både han och Anton varit på samma möte i Delhi. Vi trodde att han hade tagit en direkt flight kvällen innan och var utvilad, men det visade sig att Neils flight hade blivit försenad och han hade checkat in på hotellet 45 minuter innan vi plockade upp honom. Neil skulle bidra med lite internationell känsla och tyngd till vår presskonferens, vilket han också trots sömnbrist lyckades med.

Det blev en bra presskonferens. Klimatet är dock annorlunda här, jämfört med i Sverige. Fackföreningar betraktas med stark skepsis. Både av media och av vanligt folk. Eller som Anton Marcus sa i ICFTU rapporten jag skrev om för ett tag sedan; ”Det tar lång tid att förklara att vi inte är terrorister”. Detta tycker jag nog att man kunde varit lite mer förbered på. När man vet att man ska möta skeptiska journalister är det verkligen viktigt att ha snabba och framförallt tydliga svar. Nu kändes det snarare som många i panelen utgick från att alla journalister förstod varför rätten till organisering var helt avgörande för om arbetsvillkoren är goda eller inte.



Hur som helst kändes det ganska lyckat, både TV, radio och tidningar var representerade. Vi får väl se ikväll och imorgon hur resultatet blev. Det har varit väldigt roligt och spännande jobba gentemot media här. Jag har gjort liknande i Sverige många gånger. Jag trodde nog att det skulle vara större skillnad, men media verkar funka likadant överallt. Måste säga att det verkar lite lättare att få journalister att komma till en press konferens här.

Neil stannar över helgen och vi har ordnat en hel del möten med fabriksägare. Det ska bli spännande. När Neil är här blir det uppenbart vad viktigt det är för en liten fackförening som verkar i en fackföreningsfientlig miljö att vara medlem i en global facklig federation. I en sådan miljö som behöver man styrkan och det moraliska stödet från hundratals andra fackföreningar från hela världen. ”Vi är inte ensamma”, är en känsla som många arbetare ger uttryck för, ”vi är en del av en global rörelse”.