Workwear Lanka Pvt. Ltd.
Idag ska jag göra en snabb sammanfattning av en lång och segdragen konflikt. Den hur arbetsgivarna på Sri Lanka i stort sett kan göra hur de vill, samtidigt som både politiker och rättssystem verkar motarbeta, snarare än att skydda, arbetstagare.
I frizonen Biyagama ligger en fabrik som heter Workwear Lanka. Workwear Lanka tillverkar gummihandskar av olika slag. Deras kunder är företag från hela världen, bland annat det svenska företaget Ejendals. Den 27 december 2003 så hade arbetarna på inte fått ut den lön som de egentligen skulle ha fått den 25 december. En kvinna från tillskärnings- och syenheten på fabriken gick å de andra anställdas vägnar till ansvarig chef och frågade när de skulle få sina löner. Chefen skällde då ut kvinnan efter noter, detta inför en stor mängd personer, så att hon gråtande sprang tillbaka till sin enhet. När de andra arbetarna såg detta vägrade de att fortsätta arbeta, en spontan strejk utbröt. Resterande fyra timmarna av arbetsdagen var det ingen som arbetade.
Dagen efter startade man en fackförening. Omedelbart började ledningen motarbeta facket och det har man gjort ända fram till idag. När man först bildade fackföreningen så sparkades hela fackklubbens styrelse och ett antal aktiva. Den första fackföreningen krossades. Då startade arbetarna en ny fackförening. Denna gång nöjde man sig med att sparka ordföranden och kassören i fackklubben, men man väckte hela fackklubbens vrede, som gick ut i strejk. Företaget svarade med att avskeda samtliga som deltog i strejken.
Givetvis ville företaget nu anställa folk för att ersätta de strejkande arbetarna. Men de blev, något förvånande, stoppade av den myndighet som kontrollerar frizonerna, Board of Investment (BOI). BOI menade att eftersom de sparkade arbetarna strejkade när de blev avskedade, så skulle nyanställningar bryta mot rätten till organisering, därför kunde inte BOI utfärda det nödvändiga tillståndet för nyanställningar.
Workwear Lanka klagade då direkt till ministern med ansvar för BOI, när denne minister var på studiebesök i frizonen. På stående fot sa ministern åt tjänstemännen på BOI att utfärda ett tillstånd till Workwear Lanka.
Detta ganska grova exempel på ministerstyre gjorde givetvis arbetarna förbannade. De strejkande arbetarna demonstrerade utanför presidentpalatset och när generalsekreteraren för den globala fackliga sammanslutningen International Textile, Garments, and Leather Workers Federation, Neil Kearney, besökte Sri Lanka så sa han i landets största dagstidning att Sri Lanka hade två veckor på sig att ändra detta beslut. Om inte hotade Kearney med att påverka EU att se över den GSP Plus status som Sri Lanka har (vilket innebär att Sri Lanka har bättre tillgång till de europeiska marknaden mot att de ska respektera mänskliga rättigheter och inte minst fackliga rättigheter). BOI tog detta som en ganska stark signal och drog tillbaka tillståndet de hade utfärdat till Workwear Lanka. Då gick företaget till en appellationsdomstol som upphävde BOI:s beslut att dra tillbaka tillståndet.
Facket har svarat med att anmäla arbetsgivaren till arbetsmarknadsdepartementet samt till arbetsmarknadsdomstolen för att man avskedade de strejkande arbetarna. Dessa fall är fortfarande inte avgjorda, ofta dröjer det ganska länge och väldigt sällan dömer man till arbetstagarnas fördel.
Så nu är man nästan tillbaka på ruta ett. Det som går att göra nu är att övertyga Workwear Lankas kunder om att de måste pressa sin leverantör att erkänna fackföreningen och återanställa de strejkande arbetarna. Och detta skulle ju även du som läser det här hjälpa till med. Kontakta på något sätt Ejendals och uppmana dem att agera.
I frizonen Biyagama ligger en fabrik som heter Workwear Lanka. Workwear Lanka tillverkar gummihandskar av olika slag. Deras kunder är företag från hela världen, bland annat det svenska företaget Ejendals. Den 27 december 2003 så hade arbetarna på inte fått ut den lön som de egentligen skulle ha fått den 25 december. En kvinna från tillskärnings- och syenheten på fabriken gick å de andra anställdas vägnar till ansvarig chef och frågade när de skulle få sina löner. Chefen skällde då ut kvinnan efter noter, detta inför en stor mängd personer, så att hon gråtande sprang tillbaka till sin enhet. När de andra arbetarna såg detta vägrade de att fortsätta arbeta, en spontan strejk utbröt. Resterande fyra timmarna av arbetsdagen var det ingen som arbetade.
Dagen efter startade man en fackförening. Omedelbart började ledningen motarbeta facket och det har man gjort ända fram till idag. När man först bildade fackföreningen så sparkades hela fackklubbens styrelse och ett antal aktiva. Den första fackföreningen krossades. Då startade arbetarna en ny fackförening. Denna gång nöjde man sig med att sparka ordföranden och kassören i fackklubben, men man väckte hela fackklubbens vrede, som gick ut i strejk. Företaget svarade med att avskeda samtliga som deltog i strejken.
Givetvis ville företaget nu anställa folk för att ersätta de strejkande arbetarna. Men de blev, något förvånande, stoppade av den myndighet som kontrollerar frizonerna, Board of Investment (BOI). BOI menade att eftersom de sparkade arbetarna strejkade när de blev avskedade, så skulle nyanställningar bryta mot rätten till organisering, därför kunde inte BOI utfärda det nödvändiga tillståndet för nyanställningar.
Workwear Lanka klagade då direkt till ministern med ansvar för BOI, när denne minister var på studiebesök i frizonen. På stående fot sa ministern åt tjänstemännen på BOI att utfärda ett tillstånd till Workwear Lanka.
Detta ganska grova exempel på ministerstyre gjorde givetvis arbetarna förbannade. De strejkande arbetarna demonstrerade utanför presidentpalatset och när generalsekreteraren för den globala fackliga sammanslutningen International Textile, Garments, and Leather Workers Federation, Neil Kearney, besökte Sri Lanka så sa han i landets största dagstidning att Sri Lanka hade två veckor på sig att ändra detta beslut. Om inte hotade Kearney med att påverka EU att se över den GSP Plus status som Sri Lanka har (vilket innebär att Sri Lanka har bättre tillgång till de europeiska marknaden mot att de ska respektera mänskliga rättigheter och inte minst fackliga rättigheter). BOI tog detta som en ganska stark signal och drog tillbaka tillståndet de hade utfärdat till Workwear Lanka. Då gick företaget till en appellationsdomstol som upphävde BOI:s beslut att dra tillbaka tillståndet.
Facket har svarat med att anmäla arbetsgivaren till arbetsmarknadsdepartementet samt till arbetsmarknadsdomstolen för att man avskedade de strejkande arbetarna. Dessa fall är fortfarande inte avgjorda, ofta dröjer det ganska länge och väldigt sällan dömer man till arbetstagarnas fördel.
Så nu är man nästan tillbaka på ruta ett. Det som går att göra nu är att övertyga Workwear Lankas kunder om att de måste pressa sin leverantör att erkänna fackföreningen och återanställa de strejkande arbetarna. Och detta skulle ju även du som läser det här hjälpa till med. Kontakta på något sätt Ejendals och uppmana dem att agera.
posted by Joel at 9:34 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home