Vadå Frizon?
På Frizonsbloggen kommer du att under hösten kunna följa kampen för mänskliga rättigheter i de ekonomiska frizonerna på Sri Lanka.
Jag anlände i onsdags till Sri Lanka, här kommer jag att arbeta som volontär för fackföreningen Free Trade Zone & General Services Employees Union (FTZ&GSEU). Det är en ny och liten fackförening. Denna fackförening har lyckats med konststycket att organisera arbetare inne i frizonerna. Om det är något som fabriksägarna inne på frizonerna inte vill veta av så är det att människorna som arbetar i fabrikerna ska få inflytande över sin egen vardag.
Omedelbart efter att jag kommer av planet åker vi till en kursgård som tillhör en katolsk organisation. Här håller fackföreningen en workshop om genus och jämlikhet för manliga medlemmar. Det är det andra steget i en trestegsraket. Först höll man en motsvarande workshop för kvinnliga medlemmar, och om några veckor ska man ha en tredje gemensam workshop. Trots att det är en av få lediga dagar är det ganska många som har kommit, å andra sidan är det ju bara just på det sällsynta lediga dagarna som man kan arrangera aktiviteter som denna. Det borde dessutom varit ännu fler deltagare, men flera har blivit tvingade att jobba övertid hela helgdagen och kunde därför inte vara med.
På kvällen när workshopen är slut tar vi en tripp runt Sri Lankas största frizon, Katunayake. Denna onsdag är det nationell helgdag, Poya. De flesta affärer, banker och restauranger är stängda, men inne i frizonerna är det full aktivitet, även klockan åtta på kvällen. Från utsidan ser den ut som ett fängelse (faktum är att fängelset inne i huvudstaden Colombo ser mycket mer gästvänligt ut). Hela frizonen är omgärdad av taggtråd. Ingångarna är tungt bevakade av ett stort antal beväpnade vakter. Här inne arbetar 58 000 människor. De flesta arbetar i klädfabriker, men det finns också fabriker som tillverkar elektronik- och gummiprodukter. Varorna exporteras sedan till USA, Europa, Kina och Japan. Här inne tillverkar Nike, GAP och tusentals andra märken till sina kläder. Svenska gummiföretaget Trelleborg äger en egen fabrik (något som vi kommer ha andledning att återkomma till).
Jag har som koordinatör för Nätverket Rena Kläder i fyra år arbetat för bättre arbetsvillkor i klädindustrin. Detta genom att sätta press på de multinationella företag som tillverkar sina produkter på fabriker i och utanför frizoner runt om i världen. Jag åkte hit för att jag ville se på nära håll vad det här egentligen handlade om. Det är aldrig aktivisterna hemma i Sverige och Europa som förbättrar arbetsvillkoren, vi kan bara hjälpa till (dock nog så viktigt). De som verkligen kan förändra och förändrar arbetsvillkoren är givetvis arbetarna själva. Det kan låta självklart, men jag tycker det är något som måste understrykas. Det är de som för den hårdaste kampen. Jag ville vara med där världen förändras på riktigt, där det globala proletariatet sätter ner sin snart mäktiga fot. Och de är medvetna och moderna. Jag ska se och lära och förhoppningsvis kunna bidra med något.
Jag anlände i onsdags till Sri Lanka, här kommer jag att arbeta som volontär för fackföreningen Free Trade Zone & General Services Employees Union (FTZ&GSEU). Det är en ny och liten fackförening. Denna fackförening har lyckats med konststycket att organisera arbetare inne i frizonerna. Om det är något som fabriksägarna inne på frizonerna inte vill veta av så är det att människorna som arbetar i fabrikerna ska få inflytande över sin egen vardag.
Omedelbart efter att jag kommer av planet åker vi till en kursgård som tillhör en katolsk organisation. Här håller fackföreningen en workshop om genus och jämlikhet för manliga medlemmar. Det är det andra steget i en trestegsraket. Först höll man en motsvarande workshop för kvinnliga medlemmar, och om några veckor ska man ha en tredje gemensam workshop. Trots att det är en av få lediga dagar är det ganska många som har kommit, å andra sidan är det ju bara just på det sällsynta lediga dagarna som man kan arrangera aktiviteter som denna. Det borde dessutom varit ännu fler deltagare, men flera har blivit tvingade att jobba övertid hela helgdagen och kunde därför inte vara med.
På kvällen när workshopen är slut tar vi en tripp runt Sri Lankas största frizon, Katunayake. Denna onsdag är det nationell helgdag, Poya. De flesta affärer, banker och restauranger är stängda, men inne i frizonerna är det full aktivitet, även klockan åtta på kvällen. Från utsidan ser den ut som ett fängelse (faktum är att fängelset inne i huvudstaden Colombo ser mycket mer gästvänligt ut). Hela frizonen är omgärdad av taggtråd. Ingångarna är tungt bevakade av ett stort antal beväpnade vakter. Här inne arbetar 58 000 människor. De flesta arbetar i klädfabriker, men det finns också fabriker som tillverkar elektronik- och gummiprodukter. Varorna exporteras sedan till USA, Europa, Kina och Japan. Här inne tillverkar Nike, GAP och tusentals andra märken till sina kläder. Svenska gummiföretaget Trelleborg äger en egen fabrik (något som vi kommer ha andledning att återkomma till).
Jag har som koordinatör för Nätverket Rena Kläder i fyra år arbetat för bättre arbetsvillkor i klädindustrin. Detta genom att sätta press på de multinationella företag som tillverkar sina produkter på fabriker i och utanför frizoner runt om i världen. Jag åkte hit för att jag ville se på nära håll vad det här egentligen handlade om. Det är aldrig aktivisterna hemma i Sverige och Europa som förbättrar arbetsvillkoren, vi kan bara hjälpa till (dock nog så viktigt). De som verkligen kan förändra och förändrar arbetsvillkoren är givetvis arbetarna själva. Det kan låta självklart, men jag tycker det är något som måste understrykas. Det är de som för den hårdaste kampen. Jag ville vara med där världen förändras på riktigt, där det globala proletariatet sätter ner sin snart mäktiga fot. Och de är medvetna och moderna. Jag ska se och lära och förhoppningsvis kunna bidra med något.
posted by Joel at 10:38 PM
10 Comments:
Oavsett vart man har träffat dig så har det alltid varit på festivaler, arrangemang eller liknande, du har alltid brunnit lika mycket för din sak. Kommer ihåg när jag träffade utanför entrén till Falufolk (kan det ha varit -01 kanske). Kommer inte ihåg exakt vad du pratade om men engagerat var det;-)
Klart intressant blogg. Häftigt att du tar tag i det med egna händer och faktiskt gör något som alla vi andra pratar om. Blir ett bokmärke i samma mapp som copyriot och ecogeek=)
Får lobba lite för Zion, ett klädmärke med ekologisk bomull (vet inte hur det är med rättvisemärkning). Snygga kläder med mycket snygga tryck/applikationer, ofta sytt istället för bara tryckt. http://www.zionclothing.se/
Får önska lycka till där nere och hoppas på fler bloggrapporter, håll dig undan trubbel nu bara.
Hej!
Jag är själv (bor där från och till) från Indien och där har frågan om frizoner kommit upp gång efter annan sedan kineserna införde det i början på 90-talet (eller var det ännu tidigare?) förutom att det politiskt aldrig skulle vara möjligt så skulle det aldrig fungera konstitutionellt heller.
Frågan man kan ställa sig är människor ofriare innan för frizonerna eller har de fler rattigheter utanför? Drivs frågan enbart på att frizonerna exporterar medans folket utanför frizonerna inte exporterar? Nu vet jag inte riktigt hur det fungerar i dessa frizoner, men i Indien slås man av att arbetares rättigheter och förhållanden, vare sig det gäller löner eller andra anställningsvillkor altid är bättre i utländska företag än i inhemska. Vän av ordning skulle naturligtvis kunna påpeka att i statliga företag har/hade anställda något som närmast kunde liknas vid livstidsanställningar. Men samtidigt kan ingen, ingen som åtminstone är ärlig hävda att dessa statliga företag har varit till godo för Indiens utveckling. Visst hävdas det från och till i den europeiska debatten, men det är uteslutande från människor som, tillskillnad från dig, har en inrikespolitisk agenda. Men Indiens ekonomiska och social utveckling från 1948-91 talar sitt tydliga språk.
Indien är också ett land där liberaliseringar av politiska skäl har koncentrerats kring urbana medelklass jobb, medans jordbruk, textil och industri har varit betydligt svårare att liberalisera. Följden har därför blivit att det är medelklassjobben som har växt, samt tjänster sålda till medelklassen. Samtidigt som textil och industrijobb har haft svårare att växa på samma sätt. I Indien kallar man det för koskitsekonomi, dvs. de stadsborna tjänar bra på export och spenderar pengarna på olika tjänster så som städning och dyl. Jag är inte speciellt säker på att de som tar den här typen av jobb upplever en större anställningstrygghet och fler rättigheter. Frågan är, hade dessa hellre jobbat i din frizon?
San: Dina frågor är helt relevanta. Det går inte att säga att ekonomiska frizoner är bra eller dåliga. Anledningen till att startar dem är ju att landet behöver få igång en ordentlig exportindustri.
I många fall är dock arbetsförhållanden inne i ekonomiska frizoner väldigt hårda, men motsatsen existerar också. Och fabriker utanför frizonerna kan ha lika dåliga arbetsförhållanden, eller till och med värre, än de som finns inne i frizonen. Frizoner har dock blivit en symbol för jakten på allt lägre tillverkningskostnader. Och vad de flesta frizoner har gemensamt är att det är ofta helt omöjligt för arbetarna att organisera sig fackligt. Försök till sådant motarbetas ofta hårt och våldsamt. Men å andra sidan det händer även utanför frizonerna.
Det stämmer också att löner och arbetsförhållanden ofta är bättre i exportindustrin än i industri som tillverkar för inhemsk marknad. Men brotten mot mänskliga rättigheter i exportindustrin blir ju inte mildare bara för att det finns något som är ännu värre.
/joel
När man säger att arbetsförhållanden är väldigt hårda så bör man tänka på att levnadsförhållandena också är hårda. Jag kommer att tänka på en artikel jag läste i en indisk tidning för några år sedan där man hade följt upp några av de pakistanska barnen som sydde fotbollar (var det inför VM98?) efter att bojkotterna haft sin effekt och strålkastar ljuset försvunnit så hade många av barnen börjat jobba inom prostituitions eller narkotikabranschen.
Ibland känns det som att det appliceras västerländska förhållanden på utvecklingsländers, en sorts modern variant av Mari Antoinettes "Varför äter de inte kakor", när man pratar om att barn i vissa länder ska gå i skolan tills de är 15 år så är det i många länder kanske inte ens ekonomiskt möjligt i många länder. Är det kanske inte så att det är omöjligt för ett land att hoppa över de ganska smutsiga förhållandena som råder i ett samhälle som går över från att vara jordbrukar samhälle till industrisamhälle.
Ett problem med retoriken om jakt på lägre tillverkningskostnader är att man i vissa fall faktiskt tar ifrån vissa länders enda konkurrensmedel, även om det inte alltid är så, så är det ju inte alldeles sällan så att det som produceras i Europa har en högre kvalité och om något som t-.ex i är producerat någonstans i Afrika åtminstone var billigare så finns det egentligen ingen anledning att köpa det. Ofta fungerar den typen av retorik som en sorts smygprotektionism. Jag tror tyvärr inte att "solidaritetsköp" är en långsiktig väg lika lite som bistånd har fungerat under de 40 år som vissa länder varit mottagare.
Jag vill dock påpeka att jag inte kritiserar dig, har för mig att jag hört dig i en intervju påpeka att du inte är för bojkotter. Att arbeta för yttrandefrihet och friheten att organisera sig är inte fel. Det är mest retoriken som ibland blir kontraproduktiv, när många anser att det är att utnyttja fattiga länder när man handlar med dom. Det är ju faktiskt inte alldeles ovanligt att dessa åsikter kommer upp bland folk som bara vill göra ett enkelt statement.
"Men brotten mot mänskliga rättigheter i exportindustrin blir ju inte mildare bara för att det finns något som är ännu värre."
Just vad som är mänskligarättigheter kan ju diskuteras, men detta har varit problemet i Indien att frizoner ofta överskrider lagarna (det är väl poängen med en frizon antar jag) och att därför skulle det aldrig vara konstituionellt gemnomförbart med frizoner i Indien.
Ber om ursäkt för språket, det är ju bedrövligt... Får korrekturläsa nästa gång!
San, jag förstår inte vilken retorik du talar om. Jag och de flesta som jag känner till som arbetar med den här frågan anser att det är bra att man tillverkar i låglöneländer. Dessa länder behöver ju industrin långt mycket mer än vad vi gör. Det finns ingen som talar om att flytta tillbaks klädindustri till Europa (mer än italienska och portugisiska klädfabrikörer).
Ingen vill applicera några västnormer och ideer på folk som inte vill ha dem. Men i de flesta fall är kränkningar av mänskliga och fackliga rättigheter i tillverkningsindustrin också kränkningar mot den egna lagstiftningen.
Och vad som är räknas som mänskliga rättigheter i arbetslivet är det ingen tvekan om. FN:s organ för arbetslivsfrågor ILO har antagit åtta kärnkonventioner. De åtta kärnkonventionerna är de grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet (ILO är ett trepartsorgan och där finns arbetsgivare, fackföreningar och stater representerade).
Du har nog också missat den största poängen med min blogg (eller så skriver jag väldigt luddigt); det är människorna som arbetar i fabrikerna som leder kampen för mänskliga arbetsvilkor, inte några konsumentaktivister i europa och USA.
San, jag tror vi har väldigt lika åsikter.
joel
Tror inte heller att vi skiljer speciellt mycket. Även om jag inte tycker att "Fair Trade" är någon bra idé, kan vara att jag missuppfattat vad det går ut på, för det går snarare stick i stäv med devisen att det är arbetarna i sina egna länder som ska förändra.
Med retorik menar jag inte din retorik, eller din organisations och de som är nere i Sri Lankas retorik. Jag menar den "allmänna uppfattningen" i väst, exemplet jag tog med pakistanska barn som syr fotbollar tycker jag är ett bra exempel när problemet "löstes" med att inte handla med Pakistan.
"Ingen vill applicera några västnormer och ideer på folk som inte vill ha dem. Men i de flesta fall är kränkningar av mänskliga och fackliga rättigheter i tillverkningsindustrin också kränkningar mot den egna lagstiftningen."
Med att applicera västliga normer så talar jag inte om brotten mot de inhemska lagarna utan när man talar om att man inte ska konkurrera med löner, då menar jag att man i många fall (inte alla) tar bort fattiga länders enda konkurrensmedel.
och Joel, jag kritiserar inte dig. Inte alls. Var mest nyfiken på din syn på saker.
Jag vet att det är skilt från "Fair Trade".
Jag vet inte vad du menar när du säger Fair Trade. Fair Trade eller Fairtrade är en idé om att öppna upp marknader i väst för små producenter i syd och garantera dessa ett bra pris. Att skapa ett alternativ helt enkelt.
Det jag, och Rena Kläder, arbetar med är vad vi kallar för etisk handel, d.v.s. att vanliga mainstream företag ska respektera nationell lagstiftning så väl som gällande internationella konventioner i all produktion av de varor man säljer.
Självklart måste fattigare länder kunna konkurera med pris, men även om du betalar en lön som går att leva på (vilket alltså ofta inte är fallet) i Thailand, Kina, Bangladesh, Indien eller Sri Lanka, så är den fortfarande väldigt konkurrenskraftig gentemot Frankrike, Italien och Sverige. Oavsett var man befinner sig i världen så ska man kunna försörja sig på sin lön utan att svälta.
joel
Poängen med fairtrade är tycker jag att de ska sälja på solidaritets argumentet, inte för att du forsöker köpa varan pga kvalité eller pris. Folk får köpa precis vad de vill, men jag tvivlar på att just det kan ge någon hållbar utveckling för det stora antal människor det handlar om. Konsum reklam var nästan barrock, lös världsproblemen köp en banan.
Oftast handlar det väl inte så mycket om att konkurrera med Italien eller Portugal. Även mellan utvecklingsländer skiljer et sig väldigt mycket. Asiatiska länder står sig oftast väl vad det gäller kvalité och pris, medans du sällan (aldrig?) ser textilproducenter från södra Afrika.
"Att leva på" som jag sa tidigare, min erfarenhet från Indien är att dessa jobb rankas betydligt högre än de jobben som man hade sökt sig till annars, dvs hushållsjobb hos någon familj. Där har du ju också den absolut största andelen barnarbetare i Asien.
Post a Comment
<< Home