Söndagsmöten

Söndagarna är här fyllda med möten. Det är den enda dag då en majoritet (men absolut inte alla) arbetare är lediga och därför måste man passa på. Igår mötte vi en medlemmar från en helt nystartad fackklubb från frizonen i Koggala. Deras situation är mardrömslik; under högsäsong börjar de sju på morgonen och arbetar till två på natten. Sedan sover de vid sin maskin inne i fabriken och för att börja arbeta klockan sju på morgonen igen.

Pensionsavgifter och socialförsäkring betalas av arbetsgivaren och arbetstagaren gemensamt. Arbetsgivaren drar en del av lönen och lägger sedan själv till en del och betalar in till staten. Den här arbetsgivaren har dragit av arbetstagarens del från deras löner, men inte betalat in någonting på det senaste två åren.

På Sri Lanka är det vanligt att arbetsgivaren står för någon form av lunch. Det gör den här arbetsgivaren också, alla arbetare får en liten kaka var. En kakburk räcker till hela fabriken och då kanske det blir typ fem kakor kvar. Fabriksledningen har gjort det helt klart att om någon arbetare äter upp de resterande kakorna måste hon köpa en helt ny kakburk.

Ägarna till fabriken slarvar med att betala sina elräkningar, så ibland så stängs elen av och fabriken står still. Vid dessa tillfällen, då det givetvis inte går att producera någonting, drar arbetsgivaren från arbetarnas övertid (som är omfattande och påtvingad). De har aldrig fått ut de två veckors semester som man har laglig rätt till på Sri Lanka. Det finns aldrig tvål på toaletterna eller tillgång till dricksvatten (eller förresten när köpare kommer och besöker fabrikerna lägger man dit tvålar, när besöket är över tar man bort och säljer tvålarna).

Så här har det sett ut i nästan tio år på den här fabriken. Nu har man hur som helst bildat en fackklubb. Fabriksledningen är informerad om att så är fallet, men har ännu inte reagerat. När de gör de kommer det med all sannolikhet vara en hård och aggressiv reaktion. De kommer att försöka krossa fackklubben, den saken är klar. Jag lär ha anledning återkomma till detta fall.

Av den information jag har hittills så finns det inga europeiska företag som köper från fabriken, det är mindre och okända amerikanska märken som utgör deras kundregister. Wal-Mart var dock och besökte fabriken för att i framtiden kanske bli en kund till fabriken. Svårt att säga om det gör saken bättre eller sämre.

Vill tacka er som hörsammade min förfrågan om att kontakta svenska Ejendals som är kunder till Workwear Lanka. Ejendals har nu försökt komma i kontakt med mig. Förhoppningsvis är de intresserade av att agera för stötta de illegalt avskedade och ersatta arbetarna på Workwear Lanka. Vi får se.

Som avslutning idag vill jag berätta att det är väldigt svårt att hitta lägenhet i Colombo och det är också hemskt mycket dyrare än vad jag trodde. Men jag kan inte stanna på vandrarhem hela min vistelse här. Dagens musiktips är Bill Fay och låten Parasite Child.