Peace in pieces

Bevittnade idag torsdag en mycket absurd och tråkig händelse, som kan tolkas som ett tecken på att freden är mycket, mycket långt borta. Som jag tidigare har nämnt så arrangerades idag en stor fredsmarsch. Eller, den var åtminstone tänkt att vara stor, man hade inte lyckats mobilisera så speciellt många deltagare, kanske någonstans mellan 500 och 1000 deltagare. Antagligen berodde den dåliga uppslutningen delvis på den bomb som exploderade i Colombo i måndags och dödade sju personer (jag tror inte att det har rapporterats så friskt om det i svensk media). Folk var helt enkelt rädda.

Även om antalet deltagare var få så var ändå stämningen på topp i demonstrationståget. Jag gick tillsammans med personalen på de kvinnocenter som FTZ&GSEU (fackföreningen jag jobbar på) arbetar mycket tillsammans, och delar lokaler med. Och även om tåget var litet så är det något jag tycker är så vackert med demonstrationer och parader. Jag har svårt att hålla tårarna borta. Frontbanderollens text är både på sinhala, tamil och engelska allt i samförståndets anda.

Tåget slutar i en fin amfiteater som definitivt hade kunde vara mer välfylld. Här på Sri Lanka har man också en konstig tradition att ganska många människor ska vara på scenen. Och på scenen fanns en hel del politiker och aktivister men framför allt representanter för de olika religionerna som finns på Sri Lanka ett gäng buddist munkar, ett gäng muslimska herrar, ett par hinduiska präster och ett par katolska präster. Alla religioner fick inleda min en talare var.

När talen har hållit på ett tag beslutar vi oss för att gå. När vi står utanför amfiteatern och inte ser in, så utbryter ett fruktansvärt oväsen. Först tror jag att vi med nöd och näppe har undkommit en terroristattack, men vi ser hur folk verkar springa dit snarare än därifrån. Vi beger oss in igen och då är det fullt slagsmål på scenen. Vi får berättat för oss att några av buddistmunkarna (som uppenbarligen också var singales nationalister) har mitt under pågående tal rest sig upp och vecklat ut en banderoll med texten ”Denna demonstration stödjer de tamilska tigrarna”.

Denna oerhörda provokation tände givetvis krutdurken. Folk skriker och slåss, kastar stolar och försöker köra ut munkarna. Vilket tar en lång stund. Det ska sägas att en stor del av de buddistiska munkarna verkar sympatisera med demonstrationen. Det känns som freden är långt borta när en fredsmarsch slutar i bråk. Självklart kommer dagens händelse användas av regeringen (presidenten vill inte ens erkänna att det pågår ett krig) för misstänkliggöra fredsrörelsen; ”Titta hur de gör med munkarna”. Det tog mindre än en timme innan händelsen sändes på TV. Det finns ju ganska starka fördomar om buddistmunkar; fredsälskande, snälla och tålmodiga. Värre krigshetsare än så här får man leta efter.